Tyvärr så handlar det inte om George A. Romeros sista del av hans oförglömliga zombietrilogi, utan om filmen från 2008 (som påstås vara en remake, men som jag inte finner den minsta likhet med originalet - vilket jag tycker borde var ett mindre kriterium för att det överhuvudtaget ska få kallas för en remake).

Filmer heter ju för fan dessutom Day of the Dead. DAY! Och det enda dagsljus man bevittnar i den här förbannat usla filmen är kanske i fem minuter i början och när inte ens en zombie finns i närheten. Fast nu kanske de syfftar ordet "day" - vilket var engelska för "dag" senast jag kollade i ett ordlexikon - på något helt annat.

Det är inte ens värt att skriva något mer om denna film, vars enda syfte i min samling är att göra en franchise komplett.


Betyg: en sönderrostad och slö jävla kniv.

Efter att videon var klar så upptäckte jag att jag hade glömt bort att visa The Last House on the Left. Så kan det gå ibland.

Skaparen bakom min absoluta favoritfilm genom tiderna, The Texas Chain Saw Massacre, fyller hela 69 år idag. Ett riktigt stort jävla grattis till Tobe Hooper.

Självklart så har han genom åren gjort fler sevärda filmer, men ingen kommer någonsin att kunna slå hans andra långfilm från 1974. Fast om man nu vill se något annat av honom så kan jag rekommendera Poltergeist, The Mangler, The Texas Chainsaw Massacre 2 (känns ju dumt om man råkar glömma bort den), The Funhouse och Eaten Alive.

I rollen som den överambitiöse forskaren, som av misstag råkar sammanfogas med en helt vanlig husfluga under ett teleporteringsexperiment, ser vi Jeff Goldblum - en skådespelare som jag tidigare inte haft så mycket för, men som i denna film inget annat är en lysande. Han kommer verkligen till liv (finner inget bättre uttryck för stunden) under alla grymt gjorda make-up effekter, vilka dessutom blev tilldelade en Oscar. Det var tack vare dessa och den här filmen som subgenren och begreppet "body horror" verkligen fick liv.

Den här tolkningen av klassikern från 1958 är enligt många både visuellt äcklig och rent ut sagt motbjudande, vilket bara kan få mig att gilla den ännu mer. Trots att jag faktiskt aldrig hade sett hela filmen från början till slut tidigare, utan bara små segment av den här och där, så måste jag ärligt säga att jag tycker att detta hör till en av David Cronenbergs bättre filmer. Den hamnar lätt bland de fem bästa (inte högst upp, men inte heller längst ner, utan någonstans där i mitten).

Det är allmänt känt att The Fly ska vara en enda anspelning på AIDS, då den är gjord under en tid då denna sjukdom vart allt mer vanlig och uppmärksammad runt om i världen. Och visst, även jag lade märke till en del vinkningar både här och var i filmen. Det är dock inget jag hade tänkt analysera i detalj på den här bloggen.

Filmen har fått en uppföljare, vilken jag inte alls har sett. Den är regisserad av Chris Walas - mannen bakom de prisbelönta effekterna i denna som detta inlägg huvudsakligen handlar om.

Nu tänkte jag att vi avslutar med en rolig nördfakta. The Fly är producerad av bland annat Mel Brooks, som mest är känd för att göra humoristiska parodier. Sådär, nu vet ni det också. Om ni nu inte redan gjorde det.


Filmens betyg: fyra knivar.

Ojojoj... att jag ens vågar skriva om detta fasansfulla sätt att förstöra gamla hedliga klassiker på. Men ärligt talat, vad är det egentligen som är så jävla dåligt med remakes? Och kom för fan inte och svara med att deras enda syfte till existens är för att filmskaparna bara vill tjäna en massa pengar. Det är bara en löjlig ursäkt, för det är ju klart som tusan att de vill tjäna pengar. Det vill väll alla, eller? Så har det ju ändå varit i filmbranschen sedan långt tillbaka.
  Jag såg nämligen på dokumentären Going to Pieces: The Rise and Fall of the Slasher Film häromdagen och i den nämndes det att en av anledningen till varför det hela tiden kommer ut nya filmer av denna fantastiska genre är att just tjäna pengar, då skräckfilmer generellt är den typen av filmer som bolagen drar in mest pengar på (oavsett om det är en remake eller inte). Så sluta rata remakes enbart för detta syfte. Kan man inte komma på en bättre orsak så kan man lika gärna hålla käften och muttra för sig skälv istället.

Nej, nu måste jag ta och be om ursäkt ifall det verkar som om jag är på dåligt humör, för det är jag inte. Jag blir bara smått irriterad på en del över att de alltid kör med samma gamla visa varenda gång som detta ämne kommer på tal.
  Glöm bort pengaaspekten i det hela och försök att hitta på ett bättre argument till varför ni inte gillar remakes. Jag godtar vadfan som helst så länge jag slipper höra ett ord till om filmindustrins fixering av bättre inkomst.

Personligen så har jag inget emot remakes och tycker faktiskt att många av dem är riktigt bra. Självklart så tycker jag även om många av originalen som dessa bygger på, men när det kommer till remaken i fråga så försöker jag alltid att hitta något som gör den fräsch och spännande, något som kanske kan lyfta upp historien och slänga in en annorlunda twist (speciellt om filmen tillhör en franchise och som då kan få en att se denna ur ett helt nytt perspektiv).

Nu måste jag be om ursäkt igen, då det känns som om jag börjar skriva en aning osammanhängande. Det brukar lätt bli så ibland. Men jag tror nog att ni förstår vad det var jag ville komma fram till.

Eftersom jag nu inte har några problem med remakes så tänkte jag skriva upp några av de som jag tycker bäst om.

The Texas Chainsaw Massacre
The Hills Have Eyes
Halloween
The Fly
The Thing (och då menar jag självklart den av John Carpenter - har inte sett den senaste)
The Wolfman
2001 Maniacs
Dawn of the Dead
The Amityville Horror

Det finns betydligt fler som jag tycker om, men jag kommer inte på alla för stunden.

Kråkor, majsfält, fågelskrämmor och schack är några av huvudingredienserna i denna hyffsat spännade film skriven och regisserad av Brett Simmons, som bland annat för tankarna till filmer som The Texas Chainsaw Massacre, Jeepers Creepers och självklart Children of the Corn.



Några vänner kör av vägen intill ett majsfält efter det att en flock kråkor smäller med ett brak in i vindrutan. När de senare vaknar till upptäcker de att en i sällskapet saknas och de har ingen aning om vart han är, men misstänker att han tagit sig ut i fältet. De följer efter för att leta rätt på honom, men upptäcker istället ett gammalt lanthus längre bort, i vilket ett av fönstrena är upplyst, och de beslutar sig för att be om hjälp. Det blir dock inte så lätt som de tror, då otäcka hemligheter döljer sig i majsfältet.

Det enda som jag faktiskt retade mig på med den här filmer var att skådespeleriet kanske inte var det bästa, vilket var lite synd, då det kändes som om man kunde ha gjort mer av rollerna som ändå var rätt så välskrivna. Men man ska inte klaga, för det har gjorts betydligt mycket sämre filmer än denna. Inte för att den här var dålig. Den hade trots något som gjorde att jag inte kunde sluta se på den, nämligen majsfält och gamla lanthus (det lär bli en tio-i-topp-lista på ämnet inom kort). För det är verkligen sådant som jag finner fascinerande och obehagligt på samma gång. Jag hade dock gärna sett lite mer blod och gore-effekter. Ett litet extra plus kan den ändå få för att den på många ställen är riktigt snyggt filmad.


Filmens betyg: fyra knivar.

Här är länken till DiscjunkieTV på YouTube - http://www.youtube.com/user/discjunkietv. Gå in och kolla. Han har en riktigt grym samling av limiterade specialutgåvor av mycket bra film.

Den sadistiska mördarfamiljen Firefly är tillbaka i uppföljaren till House of 1000 Corpses och denna gång är de på flykt undan lagen - det vill säga den hårdnackade och hämndlystne sheriffen Wydell. Och det är mer eller mindre hela storyn. Kanske inte den mest inveklade, men det behöver inte alltid vara mer komplex än så för att det ska dyka upp lite hinder här och var.

En hel del har ändrats från första filmen till denna, men detta medvetet, då Rob Zombie ville att man skulle få en mer realistisk aspekt av den skoningslösa familjen och på sätt och vis få dem att framstå som helt vanliga människor. Man har bland annat gjort om Bill Moseleys karaktär Otis Driftwoods utseende från att vara en likblek albino med röda ögon till en mer bikerlook-liknande Charles Manson i helskägg, av den anledningen att det bara skulle se konstigt ut att filma i starkt dagsljus. Ibland behöver inte anledningarna vara mer invecklade än så.

Det har även bytts ut lite skådespelare och några karaktärer har till och med skrivits bort, men det är inget man direkt bryr sig om, då det ändå inte är något som förstör historien i helhet. Familjen Fireflys hus och gård är inte heller samma som i House of 1000 Corpses, fast även detta är en mindre petitess. Personligen så föredrar jag det i den här filmen bättre, då det är estetiskt snyggare och skapar en rustik, skitigare och råare exteriör (vilket är något jag verkligen uppskattar i den här typen av filmer).

Som jag skrev i min så kallade recension om föregångaren så märks det klart och tydligt att Rob Zombie är ett fan av skräckfilm (exploitation, kult- och b-film, osv), speciellt om man bara tittar på rollistorna över hans filmer. I denna medverkar bland annat, förutom redan nämnda Bill Moseley, kända namn som Sid Haig (än en gång som den bisarra och vulgära, men samtidigt underhållande, Captain Spauldning), Ken Foree, Michael Berryman, Geoffrey Lewis, Matthew McGrory, William Forsythe, Leslie Easterbrook, Danny Trejo, P.J. Soles, Duane Whitaker, Kane Hodder och så Sheri Moon Zombie.


Även den här, likt dess föregångare, får toppbetyg: fem knivar.

Spoilers kan förekomma.

Två unga par reser genom USA för att samla ihop matrial till att skriva en bok om udda attraktioner längs med vägarna. De stannar och tankar vid något som kallas för Captain Spaulding's Museum of Monsters and Madmen, där de tas med på en guidad tur i ett annorlunda spökhus i vilket några av historiens mest kända seriemördare visas upp.

Den mycket märkliga och vulgära föreståndaren Captain Spaulding (spelad av en helt lysande Sid Haig) berättar bland annat om den lokale legenden Dr. Satan och självklart är detta något som måste skrivas om i boken, så efter lite tjat får ungdomarna vägbeskrivningen till vad som sägs vara den plats och det träd där denne hängdes till döds.

På vägen dit plockar de upp en kvinnlig liftare vid namn Baby (Sheri Moon Zombie) som påstår att hon inte bor så långt bort. De kommer dock inte så mycket längre då bilens ena däck går sönder - vilket senare visar sig ha varit en del av en fälla för att lyckas lura med sig de unga paren till den mentalt störda mördarfamiljen Fireflys hus. Och mer än så tänker jag inte skriva om själva historien...

Antingen så älskar eller så hatar man House of 1000 Corpses - skräckrockaren Rob Zombies regidebut från 2003. Självklart så kan jag inget annat göra än det första. Detta är nämligen en sann exploitationfest för alla som tycker om att frossa i sig av våld, blod och hemskheter. Och med alla tydliga referenser till andra filmer - främst då gamla klassiska skräckfilmer - som det lånats friskt ifrån lite här och var, är det uppenbart att Zombie i första hand är ett fan av denna genre mer än en filmskapare. Jag finner dock inget fel i detta, då han gör det med (vad som märks) en äkta passion och kärlek för branschen.

Universal Studios stödde filmidén (som han började arbeta på redan efter hans första soloalbum Hellbilly Deluxe släppts) och gav honom en startbudget mellan 3-4 miljoner dollar, vilket slutade med 7 miljoner. Filmen spelades in på 25 dagar och vart klar år 2000, men filmbolagets dåvarande VD var rädd för att filmen skulle få stämpeln som barnförbjuden och ville då plötsligt inte släppa den. Några år senare kunde Zombie, som på ett sätt var lättad över att filmen bara hade blivit dumpad av bolaget istället för att ha varit tvungen att spela in den helt och hållet på nytt, köpa loss rättigheterna och sälja dem till Lions Gate Entertainment istället.

House of 1000 Corpses släpptes för publik den 11 april 2003, utan att ha blivit förhandsvisad för filmkritiker, och den drog in över 16 miljoner dollar under premiärhelgen världen över - vilket man lugnt kan klassa som en succé.


Filmens betyg: fem knivar.

Regissören bakom tidernas kanske mest kända slasherfilm, Halloween, fyller hela 64 år idag. Nämligen ingen mindre än John Carpenter. Och detta kommer garanterat att firas här i hemmet genom att titta på en (eller flera) av hans många oförglömliga filmer. Det blir ju tråkigt nog inte Halloween - vilket annars hade varit rätt så självklart - eftersom den för tillfället är utlånad till min syster. Men han har ju gjort en massa andra som fungerar lika bra.

Om man inte har sett några av hans filmer så tycker jag att man borde åtminstone se dessa: Halloween, In the Mouth of Madness, The Thing, The Fog och Prince of Darkness.

Ja, visst... självklart så finns det en hel del andra filmer som jag borde ha nämnt, då han faktiskt har regisserat mer än bara skräckfilmer, men eftersom detta nu är en blogg som handlar om just skräck (och skräckrelaterade ämnen, osv) så vart det bara dessa jag tycker att man absolut måste se om man nu inte har gjort det.

Ett stort GRATTIS till en av alla mina favorregissören.

Otursdagen för många. En mindre högtid för mig (som kommer att ske två gånger till detta år - nämligen i april och i juli). Och vad firar jag då dessa dagar? Självklart så firar, eller rättare sagt hyllar, jag den hockeymask-prydda seriemördaren, som senare mer eller mindre blir en vandrande zombie, nämligen ingen mindre än allas våran Jason Voorhees - en av filmhistoriens mest effektiva och skoningslösa dräpare med flest antalet offer på den vita duken. Kalla mig nörd om ni vill, men det kan ni ge er fan på att jag är.

Varje år, så långt tillbaka som jag kan minnas, så har jag alltså firat dessa dagar med att titta på minst två Friday the 13th-filmer. Och så blir det även ikväll.

 Ännu en film som jag verkligen ser fram emot. Detta är den sjunde filmen i franchisen, men istället för att bara vara ännu en remake så är det här en direkt uppföljare till Tobe Hoopers original - som de allra flesta vet är min absoluta favorit-skräckfilm någonsin. Självklart så tycker jag om alla de andra filmerna i serien också, även om det finns vissa av dem som inte håller måttet helt och hållet. En del säger att uppföljarna bara är löjliga och parodiserar allt vad den första filmen står för, men på något vis så tycker jag att det är lite det som är deras charm. Det är väll en jäkla tur att smaken är olika.

The Texas Chainsaw Masssacre 3D är regisserad av John Luessenhop - ett helt obekant namn för mig och av det lilla han gjort tidigare (som går att läsa om på IMDb) så är det inget av det som jag heller känner igen. Men vem säger att detta inte kan bli en hur bra film som helst bara för det. Vafan, det är ju Leatherface vi snackar om... det kan ju inte bli bättre än så. Och bara det att Gunnar Hansen, som spelade den allra första motorsågssvingande kannibalen, kommer - tillsammans med Marilyn Burns (som spelade den kvinnliga huvrollen) - ha cameos är ju som att verkligen få sina största drömmar uppfyllda. Jag är redan i sjunde himlen.

En annan extremt rolig nördfakta är att Bill Moseley (som spelade Chop Top i The Texas Chainsaw Massacre 2) kommer att spela Drayton Sawyer i denna, samma karaktär som Jim Siedow spelade i både originalet och den första uppföljaren.

Jag kan inte bärga mig tills denna kommer ut, då jag verkligen är ett fan av Rob Zombies filmer - ja, jag gillar till och med hans tolkning av Halloween. Uppföljaren har jag dock lite svårt för och tycker till största del att den kanske inte hade behövt se dagens ljus, men den har ändå vissa schyssta scener som jag trots allt finner helt okej.

The Lords of Salem är planerad att släppas någon gång under detta år, men exakt när verkar ännu inte bestämt. Läste dock nångång i december förra året, på Zombies Facebook-sida, att de redan då höll på med klippningen av filmen, så det borde ju inte ta allt för lång tid innan den kommer ut.

 Bilden (som Zombie lagt upp via sitt Twitter-konto och jag lånat lite fint) är från inspelningen - som började den 17 oktober förra året (på min födelsedag, tjoho) - och som delvis faktiskt ägde rum i riktiga Salem, Massachusetts.

Det finns inte så mycket information om vad den handlar om mer än det att en lokal DJ spelar en skiva som det ligger en förbannelse över och råkar av misstag släppa lös ett coven av trehundra år gamla häxor som i hemlighet fängslades och torterades under häxprocesserna i Salem.

Många av de klassiska skådespelarvalen som herr Zombie mer eller mindre alltid använder sig av kommer även att medverka i denna, som till exempel Ken Foree, Sid Haig och frugan Sheri Moon Zombie, samt att han har skrapat ihop ett helt gäng med namn som för en skräckfilmsälskare inte är helt okända: Michael Berryman, Barbara Crampton, Dee Wallace, Clint Howard och Udo Kier.

Rob Zombie har tydligen också fått fullständig kreativ frihet från filmbolaget Haunted Films - som tidigare gett ut Paranormal Activity och Insidious. Så det kommer sannerligen att bli intressant att se det färdiga resultatet, även om jag såhär på förhand vet med stor säkerhet att jag inte kommer bli besviken.

Tänkte att jag skulle lista alla skräck (med olika subgenres, osv) och skräckrelaterade filmer, även några thrillers som fyller den här bloggens syfte gällande videovåld, som jag har i min blu-ray och DVD-samling i skrivande stund. Det kan hända att ni inte håller med om att vissa av dessa filmer borde klassas som skräckfilmer och därför inte borde få vara med i detta inlägg, men så får det vara. Alla tycker vi olika. Det är dock en del filmer så bered er på en rätt så lång lista.

Måste även passa på att nämn att i samlingen så har jag en box som innehåller 24 filmer, men jag kommer inte att skriva upp alla titlar i den, då jag har dubletter av dessa som står med på lite andra platser i listan. För att göra det lite enklare så är boxen skriven först.

Jag vill också lägga till att jag inte är så speciellt stolt över några av de filmer som jag har, men i syfte att göra många av de serier (som jag faktiskt tycker om) kompletta så krävs även de sämre delarna. Sådär, då var det avklarat också.

Alla fetstilade titlar är blu-ray.


100 Years of Horror BOXSET:
Babysitter Wanted
Blood Trails
Buried Alive
Carnival of Souls (originalet från 1962)
Chicago Massacre - Richard Speck
Clear Lake, WI
Cradle Will Fall (även käns som Baby Blues)
Deadly Blessing
Diary of a Serial Killer
Five Across the Eyes
The Hamiltons
House on Haunted Hill (originalet med Vincent Price)
KAW
Kemper - The Co-Ed Killer
The Living and the Dead
The Lost
Maneater
Steel Trap
Sweeney Todd - The Demon Barber of Fleet Street (originalet från 1936)
Thr3e

5ive Girls
28 dagar senare / 28 veckor senare (dubbeldisc)
1408
2001 Maniacs
A Tale of Two Sisters
Aberration
All the Boys Love Many Lane
American Psycho
An American Werewolf in London
An Eye For Horror
Antichrist
April Fool's Day (remake)
Bad Taste
Good Taste Made Bad Taste
Behind the Mask: The Rise of Leslie Vernon
Besatt: The Exorcism of Emily Rose
Black Christmas
Black Sheep
Book of Shadows: Blair Witch 2
Braindead
Brainscan / The Calling (två titlar på en disc)
BUG
Cabin Fever
Case 39
Child's Play - Den onda dockan
Bride of Chucky
Children of the Corn
Children of the Corn 2
Christina's House
Club Dread
The Company of Wolves
Creepshow 2
Critters (collection - innehåller alla fyra filmerna)
Cujo
The Dark Half
Deadline
Demons 2
Desperation
Det
The Devil's Ground (även käns dom The Cycle)
Doghouse
Dolly Dearest / The Evil Below / Headhunter / Inner Sanctum 2 (4 titlar på två discar)
Dracula (Bram Stoker's)
Dracula 2000
Död Snö
Dödens Mannekänger (den engelska titeln Tourist Trap är så mycket bättre)
Eaten Alive
Eden Lake
En vampyrs bekännelse
Evil Aliens
Evil Dead
Army of Darkness
Evil Ed
Exorcisten
The Eye (remake)
FeardotCom
Final Destination / Final Destination 2 (dubbeldisc)
The Fly
The Fog
Frankenstein
Frankenstein (med Robert De Niro)
Frankenstein (TV-film av Marcus Nispel)
Friday the 13th
Friday the 13th, part 2
Friday the 13th, part 3
Friday the 13th - The Final Chapter
Friday the 13th, part V - A New Beginning
Friday the 13th, part VI - Jason Lives
Friday the 13th, part VII - The New Blood
Friday the 13th, part VIII - Jason Takes Manhattan
Jason X
Freddy vs. Jason
Friday the 13th (remake)
The Frighteners
From Hell
Frontier(s)
The Funhouse
The Grudge (remake)
The Grudge 2 (remake)
The Grudge 3 (remake)
Hack!
Halloween
Halloween 4 - The Return of Michael Myers
Halloween - The Curse of Michael Myers
Halloween H20
Halloween: Resurrection
Halloween (remake)
Halloween II (uppföljaren till remaken)
Hatchet
Hellraiser
Hellbound: Hellraiser II
Hellraiser 3 - Hell on Earth
Hellraiser: Hellseeker
Hellraiser: Deader
Hellraiser: Hellworld
Henry - en massmördare
The Hills Have Eyes
The Hills Have Eyes 2
The Hills Have Eyes (remake)
The Hills Have Eyes 2 (uppföljare till remaken som inte har något med originalet att göra)
The Hillside Strangler
Home Movie
Hostel (äger denna film på både blu-ray och DVD)
Hostel Part II (ägen även denna på både blu-ray och DVD)
House of 1000 Corpses
The Devil's Rejects
The Devil's Rejects (Special Edition - jo, jag har två versioner av denna fantastiska film)
House on Haunted Hill (remake)
The Howling
Howling III - The Marsupials
Huset som Gud glömde (The Amityville Horror)
The Amityville Horror (remake)
Husk
Idle Hands
Infestation
Jack Brooks: Monster Slayer
Jag vet vad du gjorde förra sommaren
Jag vet fortfarande vad du gjorde förra sommaren
Jeepers Creepers
Jennifer's Body
Killer Klowns from Outer Space
Köplust
The Last House on the Left
The Last House on the Left (remake)
Lida
Live Feed
The Locals
The Lost Boys
Lost Boys: The Tribe
Lost Boys: The Thirst
The Loved Ones
The Mangler
The Messengers
The Midnight Meat Train
The Mist
The Monster Squad
The Mothman Prophecies
Motorsågsmassakern - The Texas Chainsaw Massacre (Special 2 Disc Edition)
The Texas Chain Saw Massacre
The Texas Chainsaw Massacre 2
Leatherface: The Texas Chainsaw Massacre III
Texas Chainsaw Massacre: Next Generation
The Texas Chainsaw Massacre (remake)
The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning
My Bloody Valentine 3D
My Name is Bruce
Mördande Legender - Urban Legend
Urban Legends: Final Cut
The New Daughter
Night of the Living Dead (innehåller originalet i svartvitt, samt en färglagd version)
Night of the Living Dead: 30th Anniversary Edition (innehåller meningslösa nyinspelade scener)
Dawn of the Dead
Day of the Dead
Dawn of the Dead (remake)
Land of the Dead
Day of the Dead (har inget att göra med originalet)
Survival of the Dead
The Night Flier
Nine Lives
The Ninth Gate
Nosferatu (originalet från 1922)
The Nun
The Omen
Damien: Omen II
Omen III: The Final Conflict
Ondskans Hus
Orphan
The Others
Paranormal Activity
Paranormal Activity 2
The Prefect Witness (även känd som The Ungodly)
Pet Sematary - Jurtjyrkogården
Jurtjyrkogården 2
Phantoms
Phenomena
Praya
Poltergeist II: The Other Side
Poltergeist III
Prince of Darkness
Prom Night
Hello Mary Lou: Prom Night II
Prom Night III: The Last Kiss
Prom Night IV: Deliver Us from Evil
The Prophecy (även känd som God's Army)
Psalm 21
Psycho
Psycho (remake)
Re-Animator
The Reaping
Reeker
No Man's Land: The Rise of Reeker
Resident Evil (kom igen nu... det är ju trots allt zombies)
Resident Evil: Apocalypse
Resident Evil: Extinction
The Ruins
Salem's Lot
Saw
Saw II
Saw III
Saw IV
Saw V
Saw VI
Saw 3D - The Final Chapter
Scary Movie
Scream
Scream 2
Scream 3
Scre4m
The Secret Sence (även känd som Stir of Echoes)
Secret Window
See No Evil
The Shining
The Shining (miniserien)
Shriek If You Know What I Did Last Friday the 13th / Ginger Snaps (två titlar på en disc)
Shrooms
Shutter (remake)
Silent Hill
The Skeleton Key
Slash
Sleepy Hollow
Solstice (remake på den danska/svenska filmer Midsommar)
Sorority Row (remake)
Spöktimmen
Stagefright
The Stepfather (remake)
Storm of the Century
Summer of Fear
Summer's Blood
Surveillance
Suspiria
Mother of Tears
Tales of Terror (11 asiatiska skräckkortfilmer och inte 33, oavsett vad det står på omslaget)
Tenebre
Terror
Terror på Elm Street (samlarbox som innehåller de första sju filmerna)
A Nightmare on Elm Street (remake)
Terror Train
The Thing
Thir13en Ghosts
Titta vi spökar
Toolbox Murders (remake)
Trick or Treat
Trick 'r Treat
Troll / Troll 2 (dubbeldisc)
Trolljägaren
The Uninvited (remake på A Tale of Two Sisters)
Vacancy
Valentine
Vampire Girl vs. Frankenstein Girl
Vampires
Vampires 2 - Vampires: Los Muertos
Vampires of the Desert (även känd som The Forsaken)
White Noise
Wishmaster
The Wolfman (remake)
Wrong Turn
Wrong Turn 2: Dead End
Zombie Strippers!
Zombieland (inte så mycket till skräckfilm, men en jävla massa zombies)


Jaha, ja... det var visst alla filmer. En rätt så lång lista och ännu längre lär den bli med framtiden. Hoppas att ni orkade er genom hela.

Angela Bettis fyller 39 år. Hon var med i Tobe Hoopers remake av Toolbox Murders (vilken jag minns att jag tyckte var helt okej). Hon spelade även huvudrollen i den riktigt jäkla usla TV-versionen av Carrie, som måste höra till en av de mest absolut sämsta filmer jag någonsin har sett.

Men är något man verkligen borde se med henne så är det May. Det var dock evigheter sedan jag såg den, men den minns jag att jag tyckte var riktigt bra - sjuk och obehaglig.

Sarah Polley spelade den kvinnliga huvudrollen Ana i Zack Snyders remake av den andra filmen i George A. Romeros odödliga zomblietrilogi - nämligen Dawn Of The Dead. Hon fyller 33 år. Grattis.

Och så måste jag lägga till att Scott Whyte, som är med i filmen Reeker (vilken jag recenserade lite kort här på bloggen för bara några minuter sedan), även fyller år idag. Han blir 34. Detta visste jag dock inte om när jag satte mig ner för att skriva om filmen, då jag bara valde en i hyllan på måfå i hopp om att ha något att skriva om, utan lade märke till det efteråt när jag scrollade genom födelsedagslistan på IMDb. Är det sådant som kallar ironiskt?

En av favoriterna från förra årets Horror Weekend.

Ärligt talat så vet jag inte hur eller riktigt vad jag ska skriva om den här filmen så att det inte bara blir en massa svammel, men jag ska ge mig på ett försök. Och för att inte råka förstöra något så tänker jag inte försöka mig på en massa detaljer, då det kanske bara blir helt fel eftersom det ändå var ett tag sedan jag såg denna. Så det blir nog lite som det blir.

För att göra den långa historien kort som man brukar säga. Ett gäng collegestudenter på väg till ett rave tvingas övernatta på vad som verkar vara ett övergivet motell mitt ute i öknen, då landsvägen av någon oklar anledning har blivit avstängd. En efter en börjar de känna stanken. Och stanken tycks frambringa syner, syner av lemlästade och svårt skadade kroppar. Och så börjar nedräkning; fem blir fyra, fyra blir tre... och så vidare.

Detta är en originell och genomtänkt film, skriven och regisserad av Dave Payne, som känns fräsch och nyskapande samtidigt som den använder sig av gamla hederliga klassiska skräckfilmselement. Filmen bjuder även på en hel del överraskningar. Som jag skrev högre upp i inlägget så vill jag inte råka förstöra något, men jag kan ju nämna att filmen bjöd på mer än vad jag hade trott att den skulle. Och den höll verkligen måttet rakt igenom. Ja, faktiskt. Ge den en chans och se den om ni inte redan har gjort det förstås. Jag gav den en chans och jag vart inte besviken. Inte det minsta. Så utan att blinka ger jag den toppbetyg.


Filmens betyg: fem knivar.

Vem fan är Erin Gray kanske många tänker? Så gjorde även jag när jag snabbt betade genom namnen i födelsedagslistan på IMDb.

Det jag mest reflekterade över var att hon en gång i tiden hade en roll i Jason Goes To Hell: The Final Friday, i vilken hon spelade en roll vid namn Diana Kimble. Denna karaktär visar sig vara ingen mindre än Jason Voorhees halvsyster. Detta kanske är en spoiler, men vafan. Har man inte sett denna film i Fredagen den 13:e-serien så får man skylla sig själv.

Hon spelade även Liz i skräck och science fiction-serien Ghouls (i vilken man även kunde se James DeBello, från bland annat Cabin Fever av Eli Roth). Jag har bara sett lite grann av den, mest på klipp via YouTube. 

Hur som helst. Hon fyller 62 år idag och det firas med ett mindre hipp-hipp, hurra, hurra, hurra, hurra...

Underhållande brittisk splatterkomedi av Jake West om ett gäng unga män som tar med sig en vän - som nyligen gått igenom en svår skilsmässa - till en liten avlägsen by på den engelska landsbygden för en riktigt grabbweekend fylld av alkohol, brudar och ett nonstop festande, i hopp om att muntra upp honom. Och brudar är det gott om. Det finns dock ett problem. Alla av de kvinnliga könet har nämligen smittats av ett minst sagt suspekt virus som förvandlat de till en hop kannibalzombies som hatar män.

Så man kan lugnt säga att det inte riktigt blir den helg de sju vännerna hade hoppats på.



Filmer innehåller grymma makeup-effekter och sanslöst med gore (kanske inte riktigt lika mycket som i Braindead av Peter Jackson - vilken många filmälskare har korat till den blodigaste filmen någonsin), men den här bjuder också på en hel del att frossa i vad gäller avhuggna kroppdelar och inälvor som flyger hit och dit. Den lämnar definitivt inte en splatterfanatiker besviken.


Filmens betyg: fyra knivar.

"What about Lenny?"


Allt de vill är att bara få va en helt vanlig familj.

Syskonen Hamilton gör allt för att hitta tillbaks till ett normalt vardagsliv efter det att föräldrarna dött. På ytan ser dem ut att vara som alla andra, dem är de perfekta grannarna som sköter sitt och aldrig stör någon, men skenet kan verkligen bedra. De har nämligen fler en bara ett lik som gömmer sig i garderoben (i detta fall är det källaren).

Den ena mörka hemligheten efter den andra börjar sakta men säkert att avslöjas i samband med det att Francis, den yngste brodern, dokumenterar familjens liv för ett skolarbete. Och det blir inte bättre av att socialen lägger näsan i blöt.

Det var faktiskt inte så mycket gore - eller våldsamma scener för den delen - i den här filmen, men det som var med fyllde sin kvot alldeles utmärkt. Och för att lyfta upp den lite ytterligare har man använt sig av psykologiska undertoner för att skapa den rätta stämningen - vilket man gör riktigt bra. Det kan förvisso bara vara jag som tycker så.

Slutet var något som jag också gillade. I hela filmen satt jag nämligen och äcklades (på mitt eget sjuka fascinerade vis förstås) över hur vrickad den här familjen var och ju längre filmen pågick så blev de bara allt mer vrickade. Och jag längtade verkligen över att få veta vad det var för hemligheter som de egentligen dålde för omvärlden. Och när det sedan kom till kritan, när det väl avslöjades så vart jag... ja, en aning förvånad. Fast samtidigt så vart jag ändå inte det. Det som dock chockade mig mest var nog det faktum att jag helt plötsligt fick medkänslor och upplevde någon sorts sympati för den stackars familjen. Allt de ville var ju trots allt bara att få va en helt vanlig familj.

Hur som helst. Det är kanske inte världens bästa film, men den är långt ifrån dålig. Definitivt värd att se om man inte har gjort det.


Filmens betyg: tre knivar.

Detta inlägg kan innehålla spoilers.



Jenny och pojkvännen Steve åker iväg för att tillbringa helgen vid en avlägset belägen sjö i ett idylliskt skogsområde, där han utan hennes vetskap planerat att fria. Men vad som från en början var tänkt att bli en lugn och romantisk helg förvandlas rätt så snart till ett levande helvete när ett gäng bråkiga ungdomar dyker upp på stranden där paret slagit sig ner.

Efter att ha blivit störda ett tag ber Steve ungdomarna snällt att dämpa sig. Istället gör de det raka motsatta och när de senare snor Steves bil får han nog och konfronterar de mer bestämt. Under bråket som uppstår råkar Steve döda en av ungdomarnas hund, vilket är startskottet som får allt att gå utför... och Jenny och Steve tvingas fly in i skogen och försöka hitta tillbaka till civilisationen i hopp om att överleva. De kommer dock inte så långt innan ungdomarna lyckas få fast i Steve.

Jenny som gömmer sig en bit ifrån ser på hur han torteras till döds och då återstår det bara en sak för att hon ska klara sig med livet i behåll: att slå tillbaka.

Detta är en riktigt brutal och våldsam film som verkligen får det att vända sig i magen på en. Den numera högt omtalade, om inte till och med ökända, scenen när Steve sitter fastbunden och ungdomarna en efter en turas om att skära och hugga honom är så stark att man har svårt att radera den från ens inre synfält långt efter det att man sett den. Och slutet, det inte minst sagt överraskande slutet... oj, oj, oj. Så jävla obehagligt att jag inte riktigt visste vart jag skulle fästa blicken.

Jag fascineras verkligen av denna typ av film, som hela tiden lyckas med att provocera tittaren till bristningsgränsen för att sedan få en att extatiskt hoppa upp och ner samtidigt som man på insidan utbrister världens största: HELL YEAH!


Filmens betyg: fem knivar.

Den föredetta FBI-profileraren Harry Bailey, spelad av Dean Cain (mer känd som den flygande superhjälten i den röda capen i TV-serien Lois & Clark), som numera jobbar som sheriff i en småstad börjar utreda en rad oförklarliga mord - vilka han själv mycket väl kan vara ansvarig för.

En dag när han är i kyrkan med sin dotter - som han ensam har vårdnad över, då modern spårlöst försvunnit några år tidigare - dyker två av hans kollegor upp och talar om för honom att några människor kan ha dött, varpå de lämnar kyrkan tillsammans och beger sig mot mordplatsen, där någon eller något har lemlästat en person (vilket Harry snabbt konstaterar är en kvinna) och sedan lämnat en ung man svårt brännskadad. På mordplatsen får Harry även några märkliga syner, vilka tycks ha en sorts koppling till de mardrömmar som håller honom vaken om nätterna.
  Vad kan det egentligen vara det rör sig om? En puma eller en grizzlybjörn? Eller kan det ha något att göra med de lokala sägner som indianerna och småstadens urbefolkning inte så högt talar om?

Jag vart inte så värst upphetsad efter att bara ha sett öppningsscenen, men beslutade att försöka se klart på filmen trots allt (vilket jag gjorde). Fast jag vet inte varför. Det är verkligen inte en film jag rekommenderar. Inte alls. Filmad och släppt direkt till video saknade den så mycket att det inte ens är värt att gå in på detaljer. Visst, storyn var det väl egentligen inget fel på... men hade filmskaparna lyckats fila till den ytterligare en smula så hade den nog lyckats hålla betydligt bättre. Det mesta av den var väldigt förutsägbart och lämnade inte speciellt mycket åt fantasin. Tråkigt, tråkigt.


Filmens betyg: en slö kniv.

Spänningsfaktorn är rätt så hög i den spanska manusförfattaren Luis Berdejos regidebut om författaren John James, som efter en svår skilsmässa tar med sig sina två barn och flyttar till ett stort och gammalt hus på landet - ett hus som självklart ruvar på ett ohyggligt förflutet. I huvudrollen ser vi ingen mindre än Oscarbelönade Kevin Coster (kanske mest känd för det episka westerndramat Dansar Med Vargar) i en av sina bättre rollframträdanden på senare tid. Filmens manus är baserat på novellen med samma namn av deckarförfattaren John Connolly.

En dag när John och barnen är ute och vandrar på den stora tomten upptäcker de en kulle i anslutning till skogen och på en gång dras tonårsdottern (spelad av Ivana Baquero, som titigare setts i rollen som Ofelia i Guillermo del Toros mästerliga Pans Labyrint) av någon mystisk anledning till den. Inte långt efter detta börjar hon att bete sig mycket underligt - vilket blir början till en rad mystiska händelser som drabbar huset och dess ägor, och inte allra minst familjens medlemmar.



En av filmens mest minnesvärda scener är en som involverar familjens katt som försvinner för att senare åter igen hittas.

Vill man se på en rysare - som lite här och var, men inte allt för ofta, får en att vilja dra upp benen i soffan och gömma sig under en filt - så fyller den här filmen precis den uppgiften. En helt okej hoppa till-rulle som bjuder på en del överraskningar.


Filmens betyg: fyra knivar.