Medans pappan i en fyrabarnsfamilj reser iväg i arbete drabbas mamman av ett psykotisk sammanbrott, som följderna av en födsel, och den äldste sonen Jimmy är den som måste skydda sig själv och sina yngre syskon. Och han blir tvungen att göra allt för att de ska lyckas fly undan deras sinnesrubbade moder...



Mer än så behöver man inte skriva vad denna film handlar om, som utspelar sig på en lantgård en bit utanför stan. Snyggt filmad, läckra vinklar med gamla skitiga/rostiga traktorer, skördetröskor och allt vad man nu kan finna på en sådan gård. Samt ett creepy jävla majsfält! För alla som gillar skräckfilm och har sett någon eller några där just majsfält förekommer vet att de inte bådar något gott.

Jag tyckte att den var riktigt obehaglig, just på grund av att psykosen som mamman i filmen hamnar i även kan hända i verkligenheten och som dessutom är mycket mer vanligare än man tror. Annars så är detta en riktigt bra film och jag rekommenderar den till alla som inte har sett den.


Filmens betyg: fem vassa knivar.

”Blood is sicker than water” står det som tagline på omslaget av DVDn. Och ja, det kan jag hålla med om efter att ha sett denna film. Fast visst, det kanske helt och hållet beror på vad det är för sorts blod som flyter genom ens vener.

Ashley Greene (kanske mest känd för sin roll som Alice i Twilight-serien) spelar Summer, en tuff tonårstjej på jakt efter sin pappa som hon aldrig hann lära känna, då han försvann tidigt ur hennes liv. Den enda ledtråden på vart han kan befinna sig är en småstad som heter Massey. Väl där stöter hon på problem med sheriffen, men lyckas komma undan tack vare den charmige Tom och tillsammans beger de sig till Toms hus, där han lever med sin mamma, som verkar ha ett mer speciellt band till sin son än just bara mamma.

Efter att ha tillbringat natten med Tom försöker Summer ge sig av, men slås medvetslös och vaknar sedan upp fastkedjad nere i källaren. Där upptäcker hon att hon inte är ensam, utan där finns även Amber - en mer eller mindre döende tjej - som har suttit fastkedjad en längre tid.

Summer får också reda på att de inte är de enda tjejerna som hamnat där och anledningen till varför, nämligen att de är tillskott till Toms trädgård som han planterat där nere. (Jag kan ha fel om det där sista, men så tolkade jag det).

För att överleva tvingas Summer manipulera Tom och få honom att tro att hon har känslor för honom, och hon går därför med på att göra vad han än begär. Detta växer dock, av någon lustig anledning, till ett mycket märkligt förhållande mellan de båda. Lite av ett Stockholm syndrom skulle man kunna säga.

När sedan Toms far kommer hem visar det sig att det inte bara är Tom och hans mamma som är störda i familjen. Toms far är nämligen seriemördare som också har sin beskärda del av "hemligheter".

En del saker, som faktiskt kändes rätt så förutsägbara efter en stund in i filmen, avslöjas och detta fick mig att tänka: åh, fy fan. Fast inte på något dåligt sätt, utan mest för att det fick mig att känna ett ännu större obehag för den sjuka familjen.


Filmens betyg: tre knivar.

Såg för ett tag sedan denna spanska skräckfilm som är inspelad i en enda lång tagning - helt utan klipp. Eller? Är den verkligen det? Ni som har sett den vet nog kanske vad jag syftar på.

Filmen börjar med att två personer, en far och en dotter, efter en kort promenad kommer fram till ett till synes öde hus. Efter en stund så dyker ytterligare en person upp i bil och det framstår att han är ägaren av huset och att han har sålt det, och fadern och dottern är där för att fixa till det så att det ser snyggt ut tills det att köparen anländer. Ägaren åker sedan därifrån efter det att han visat dem runt inne i huset och poängterat att de ska undvika övervåningen, då golvet är i "dåligt skick" där uppe. När fadern och dottern sedan är själva och försöker sova hör dottern plötsligt konstiga ljud från just övervåningen. Och det är här som allt nagelbitande börjar.

Jag tyckte att denna var riktigt obehaglig. Jag låg nämligen hopkrupen i soffan med fötterna under en filt. Och det är inte särskilt ofta som jag gör det när det jag tittar på skräckfilm. Samtidigt kunde jag inte slita blicken från TVn - kanske berodde det mest på att jag bara var tvungen att försäkra mig om att det verkligen inte vara några klipp i filmen.

En tråkig sak som jag nyligen lade märke till är att det självklart har gjorts en amerikansk remake. Även om jag vanligtvis inte har något emot remakes så känns det onödigt i detta fall, då jag tycker att det förstör lite av mystiken bakom denna film.

Hur som helst. Har ni inte sett The Silent House så rekommenderar jag den verkligen.


Filmens betyg: fyra knivar.

Tre unga backpackers får problem med sin bil mitt ute i den australienska vildmarken. Då dyker Mick Taylor upp, en till en början skojsam och överdrivet trevlig lantis, som erbjuder sin hjälp genom att bogsera dem till sitt läger en bit bort där han helt utan kostnad kan laga bilen. Men vad ungdomarna inte vet är att de har hamnat i händerna på en iskall psykopat.

Detta är en av alla dessa filmer som stått osedda i blu-ray och DVD-hyllan ett bra tag. Jag borde ha sett den tidigare, men det har bara inte blivit av förens nu. Och jag måste medge att jag haft rätt så höga förväntningar, eftesom jag nästan bara hört positiva saker om den. Detta var dock något som den inte nådde upp till. Jag hade nämligen velat se mer våld, då jag hade fått för mig att detta var något den skulle bjuda rätt så rikligt på. I alla fall om man ska tolka vad andra tyckt, sagt och skrivit om den.

Visst, visst. De scener som nu innehöll våld var förvisso råa. Och det hade jag absolut inget emot. Men det hade som sagt kunnat vara lite mer av det goda. Speciellt när filmens mentalt störda mördare var en riktigt sjuk jävel som jag gärna hade velat se skrida till verket lite mer än vad han fick göra.


Filmens betyg: tre knivar.

Denna gamla goding har nu setts på blu-ray. Det är viktigt att poängtera att det var evigheter sedan jag sist såg denna så man kan säga att det var som att se den för första gången, då jag mer eller mindre glömt bort största delen av filmen.

Handlingen i sig kom jag ju ihåg - femåriga Carol Anne blir bortrövad av "TV-folket". Och så vissa specifika scener som legat någonstans i hjärnarkivet i puttrat, där de en gång i tiden fastnade.

En rätt så rolig sak - som man inte tänkte på då när man var en aning yngre och inte var lika insatt i film (förutom att det var något man kunde se på) - men som verkligen inte gick att undgå vid denna titt (nu när man blivit lite äldre och visare), var det faktum att även om Tobe Hooper sägs stå för själva regin så är det så uppenbart att Steven Spielberg varit framme och dragit i trådarna på mer än bara ett ställe i filmen. Och det gäller ju egentligen inte bara denna, utan även en massa andra filmer som Spielberg producerat och varit med och skapat själva historien.

Hur som helst. Nu ska jag snubbla in lite på effekterna. Även om de kanske känns en aning out-of-date, om man nu ska jämföra med dagens teknik, så funkar många av de ändå riktigt bra. De har ju trots allt ett sorts nostalgivärde som det inte riktigt går att sätta ett pris på. Låt det vara cheesy... för när det är cheesy på rätt sätt så är det ingen annat än fantastiskt i mina ögon.


Filmens betyg: fyra knivar.

Jag börjar med att skriva: bättre sent än aldrig. Denna högt omtalade (i alla fall bland filmbloggar, och lite här och där) har även jag nu äntligen sett... efter det att den stått orörd bland mina blu-ray ett bra tag.

Skulle det nu vara någon som ännu inte har sett den här filmen så varnar jag för eventuella spoilers.

Filmen är skapad av James Wan (regi) och Leigh Whannell (manus) - personerna bakom Saw, och handlar om en familjen Lambert som flyttar in i ett hus. En av sönerna är med om en olycka på vinden och hamnar i ett komaliknande tillstånd.  När sjukhuset inte kan fastslå vad det riktigt är får han komma hem och vårdas av familjen. Och det är då det börjar inträffa en massa oförklarliga händelser. När de misstänker att huset är hemsökt flyttar de snart igen till ett annat hus, men när hemskheterna fortsätter även där kontaktar man ett medium och familjen får veta att det inte alls har något med husen att göra... utan att det är deras son som är hemsökt.

Jag tyckte att det var en hyffsat bra film och jag vart till och med rejält skrämd på vissa ställen. Det går dock att diskutera slutet. Fast det ska jag inte ge mig in på här, då det lätt kan bli att jag svävar iväg alldeles för långt och det blir allt det bara en massa drabbel till sist. Allt jag kan säga är att det inte var något fel på slutet, absolut inte, men jag vart tvungen att tänka till. Jag spolade även tillbaka för att se det en andra gång för att jag verkligen skulle vara säker på om det var så som jag trodde att det var. Och det var det ju. Fast det hade inte skadat om man gjort det lite tydligare.


Filmens betyg: fyra knivar.