En av favoriterna från förra årets Horror Weekend.

Ärligt talat så vet jag inte hur eller riktigt vad jag ska skriva om den här filmen så att det inte bara blir en massa svammel, men jag ska ge mig på ett försök. Och för att inte råka förstöra något så tänker jag inte försöka mig på en massa detaljer, då det kanske bara blir helt fel eftersom det ändå var ett tag sedan jag såg denna. Så det blir nog lite som det blir.

För att göra den långa historien kort som man brukar säga. Ett gäng collegestudenter på väg till ett rave tvingas övernatta på vad som verkar vara ett övergivet motell mitt ute i öknen, då landsvägen av någon oklar anledning har blivit avstängd. En efter en börjar de känna stanken. Och stanken tycks frambringa syner, syner av lemlästade och svårt skadade kroppar. Och så börjar nedräkning; fem blir fyra, fyra blir tre... och så vidare.

Detta är en originell och genomtänkt film, skriven och regisserad av Dave Payne, som känns fräsch och nyskapande samtidigt som den använder sig av gamla hederliga klassiska skräckfilmselement. Filmen bjuder även på en hel del överraskningar. Som jag skrev högre upp i inlägget så vill jag inte råka förstöra något, men jag kan ju nämna att filmen bjöd på mer än vad jag hade trott att den skulle. Och den höll verkligen måttet rakt igenom. Ja, faktiskt. Ge den en chans och se den om ni inte redan har gjort det förstås. Jag gav den en chans och jag vart inte besviken. Inte det minsta. Så utan att blinka ger jag den toppbetyg.


Filmens betyg: fem knivar.