"What Lola wants, Lola gets."

Min absoluta favorit från 2009 - kanske till och med från hela tvåtusentalets första decennium, är denna australienska skräckfilm av Sean Byrne (som både står för manus och regi). Den är så bra att jag lät döpa den här nya bloggen efter den... ja, på sätt och vis i alla fall. Lola's Basement är en kombination av namnet på den kvinnliga huvudrollen - vilken spelas av en makalös Robin McLeavy - samt dennes karaktärs källare (en matkällare tror jag faktiskt att det är) som har en viktig betydelse i filmen.
  Jag blev så tagen av hennes rollprestation att jag dessutom bara blev tvungen att använda henne på ett eller annat sett i bloggens header - vilket slutade med att den inget annat är en enda stor (hyffsat stor) stillbild från filmen.

Och något som jag verkligen älskar med filmen är de brutala tortyrscenerna som blandas av stark psykologisk terror och alldeles lagom med gore. Vilket gör att de känns nyskapande och spännande på något vis, och atmosfären blir betydligt mycket mer obehaglig än i filmer som Hostel och Saw. Misstro mig inte, jag har inget som helst emot sådana filmer när blod och tarmar sprutar och flyger åt alla håll och kanter, men för denna film är det inget annat än perfekt att låta bli att använda sig av allt för mycket av sådant.
  Nu är ju förvisso The Loved Ones inte en film som man kanske borde jämföra med just de filmer jag nämnde ovan, då jag personligen anser att den inte alls är en torture porn-rulle på långa vägar. Fast samtigt så kanske man kan det i alla fall - på en liten skala - då denna faktiskt har en hel del element som påminner och drar tankarna till just den genren.



Men nu hoppar vi till handlingen. En liten varning dock, spoilers kan förekomma.

Filmen börjar med att Brent (Xavier Samuel) och hans far är ute och kör. Plötsligt så dyker en mystisk gestalt som från ingenstans upp längsmed vägen och Brent väjer undan och smäller med bilen rakt in i ett träd, vilket resulterar till hans fars död.

Sedan förflyttas vi ett halvår fram i tiden. En deprimerad Brent befinner sig i en sorgfylld värld av skuld över faderns död och flyr från verkligheten med hjälp av droger, medan flickvännen Holly försöker hålla honom kvar på jorden.

När skolavslutningen och balen närmar sig frågar Lola - skolans outsider - om Brent vill gå med henne, men han tackar nej eftersom han ska gå tillsammans med Holly.

Några timmar innan själva dansen drar Brent sig undan. Han beger sig till en klippavsats, där han röker på och åter flyr in i dimman för en stund (med musik på högsta volym i öronen). Han är så pass borta att han inte lägger märke till personen som kommer smygandes bakom honom med en duk i handen - mest troligen dränkt i någon form av bedövningsmedel.

Allt medan Brents flickvän och mamma letar efter honom, då de blivit oroliga eftersom han inte svarat när de försökt nå honom, vaknar han upp under en glittrande discokula och på en bal han sent kommer att glömma. För om Lola vill ha sin balkung så får hon honom också.

Lite snabbt om soundtracket också. Riktigt bra val av låtar som funkar utmärkt på sina platser i filmen. Låten som spelas i öppningsscenen skapar en stämning som tyder på att något verkligen är på gång att hända.


Filmens betyg: fem vassa knivar.