Detta inlägg kan innehålla spoilers.



Jenny och pojkvännen Steve åker iväg för att tillbringa helgen vid en avlägset belägen sjö i ett idylliskt skogsområde, där han utan hennes vetskap planerat att fria. Men vad som från en början var tänkt att bli en lugn och romantisk helg förvandlas rätt så snart till ett levande helvete när ett gäng bråkiga ungdomar dyker upp på stranden där paret slagit sig ner.

Efter att ha blivit störda ett tag ber Steve ungdomarna snällt att dämpa sig. Istället gör de det raka motsatta och när de senare snor Steves bil får han nog och konfronterar de mer bestämt. Under bråket som uppstår råkar Steve döda en av ungdomarnas hund, vilket är startskottet som får allt att gå utför... och Jenny och Steve tvingas fly in i skogen och försöka hitta tillbaka till civilisationen i hopp om att överleva. De kommer dock inte så långt innan ungdomarna lyckas få fast i Steve.

Jenny som gömmer sig en bit ifrån ser på hur han torteras till döds och då återstår det bara en sak för att hon ska klara sig med livet i behåll: att slå tillbaka.

Detta är en riktigt brutal och våldsam film som verkligen får det att vända sig i magen på en. Den numera högt omtalade, om inte till och med ökända, scenen när Steve sitter fastbunden och ungdomarna en efter en turas om att skära och hugga honom är så stark att man har svårt att radera den från ens inre synfält långt efter det att man sett den. Och slutet, det inte minst sagt överraskande slutet... oj, oj, oj. Så jävla obehagligt att jag inte riktigt visste vart jag skulle fästa blicken.

Jag fascineras verkligen av denna typ av film, som hela tiden lyckas med att provocera tittaren till bristningsgränsen för att sedan få en att extatiskt hoppa upp och ner samtidigt som man på insidan utbrister världens största: HELL YEAH!


Filmens betyg: fem knivar.